Ensam kliver jag över
tröskeln
till nytt år
tomhet
allt är nytt
enda vetskapen är
att jag för första gången
är arbetslös
a-lagare med
a-kassen i hand
får knacka dörr
och tigga
Ensamlämnad
i detta nya decennium
idel tomhet och
oskrivna blad

När jag diskar
tänker jag alltid
på chefen, han som gav mig sparken
Varför gör jag det?
Är det någon form av
aggression
eller hopp om hämnd?
Mitt sätt att få
förödmjuka
en förödmjukare

Solen lyser på liten stuga
jag smakar på solen
tar djupa andetag
kyligt soligt friskt
trots mitt sinnes slagfält
Glimt av hopp
det finns hopp
stora och små
att det skall skrivas
åtminstone någonting
på det nya årets
oskrivna blad


Jag diskar frenetiskt i
ren frenesi
vågor av arg
Hoppas att du har det
så djävligt du bara kan
tänker jag
Din ynkliga skitstövel
hör jag i sinnesslagfältet
Herre välsigna honom
hör jag mig säga
och porslinet klirrar
oroväckande
vattnet skvätter

Ensam klev jag och
utan puss och kram
över tröskeln
till detta en smula
hoppfullt nya år
och decennium