Tänk så fina sommardagar
som ges oss till skänks,
ändå sitter jag inne
tänker i mitt stilla sinne
på hur det var förr.

Nu så gynnas makten
att gårdar lägges ner,
besättningar dom minskas
korna finns snart ej mer.

Nu vi måste äta vegetariskt
kött, och istället för salladen
på tallriken vi bestrött,
fullt med insekter över
vegobiffen på GMO uppfött.

Vår värld ägs av nån annan
som tror sig va förmer
och kallar oss för boskap
vars mål förnims än mer.

Dom tycker att vi nyttjar
deras jordarund,
kallar sig dom kloka.
Nya Världens Förbund.

Vi andra vi kan gå och dö;
utrotas, av daga tagas bort.
Vi känner ej igen dom,
dom är av en annan sort.

Vi är bara människor vi
som i livet hankar på,
strävar och kämpar och strätar
och mestadels vill göra så.
Göra gott, när livet vi ihopflätar.

Det är vi och dom tyvärr
hur man än tycker,
dom stora på kabalens topp
i marionettsnörena rycker.

Vi ses som flugeskitar
som nyttja deras jord
på alla dess resurser
dom suger ut vårt blod.

Ty blodet vill dom ha
annars kan dom inte leva,
dom skrumpnar ner till lort
i deras förlåt syns en reva och
klockan klämtar vid helvetets port.

*

Detta pågår utanför min oas
och jag tänker hur det varit förr,
ser bilder från gamla tider då bilar hade
karaktär, på Riksetten som kör.
Välklädda herrar bockar åt damer som var där.