det sitter två tonåringar på ett cafe
som pratar om musik och tv-spel.
ibland är jag en av dem.

möjligtvis hemskt nervöst.
kallsvettig och aldelles för yvigt hår liksom.
men det kan vara jag. som mig själv!


Att göra dig glad genom att jag ler
är nog det bästa som finns.

du är som jag, vi har matchande pepparkaksformer.

armbanden smyckar mig,
mycker riktigt.
dinglar i virvlar, runt mina händer, ben, fötter.

i våran näst största stad kommer ditt favorit band att spela.

Inte ens en jättestor tejprulle kan inte binda fast mig lika hårt som du
även om du försökte. du gör liksom helt fel.

Monokrom i min hjärna.

gummiband mot lår,
jag kan inte låta bli!
mina tänder behöver dina
jag bokstavligt talat äter dina tankar.

godispappret är kvar
vilken underbar impuls tanke.

om vi rider mot fula slott och vackra ängar,
vill du bli min då?