du snackar
hål i min skalle och hackar
hjärtlöst av banden
knackar
sönder min tilltro
nackar
modet och trampar
glädjen med hårda klackar
så att jag flackar
rotlöst omkring
prackar på mig en sträng moral och
lackar när jag inte tackar
nu är det dags att jag packar en väska åt dig stackarn
så att du backar och slutar tracka mig

vad är det du vill
med ditt snack om att jag
inte får finnas till
om att jag
inte ska göra det
jag helst vill

jag fattar ditt budskap
tack du är tydlig
jag ska va redskap
åt ditt misantropskap
i självpålagt särlingskap
utan gemenskap

fylld upp till bredden
med värdefull kunskap
som inte kan användas i denna dårskap

nu får det va nog
jag måste få skapa
stå där och gapa
nu ska jag tänka att du är en apa

som tjattrar för klappar
tafsar på alla rätta knappar
snattrar om tabbar
du sladdrar sabbar och kvaddar
och trappar upp den fördömande takten

du lapar av makten
i jakt på kontakten
nu bryter jag pakten
nytt slut på akten
du står vid grinden men jag är vakten
i denna trakten
som avvärjer slakten

jag ser dig och vet att du finns
men slutar nu se allt genom din lins