Ett möte 03:23 i mörkret utanför ditt hem
En undran om det var någonting som hade hänt
Dina svarta ögon tittade på mig under ljuset av ett dimmigt hus
Du drog tillbakas din blick under din luva och sa något om att livet var slut
Jag gick förbi våran vägg med tistlarna gröna som avund växtes upp från dess grund
Våra namn som stod inristade under kändes som en skam
Varenda lite stund då du & jag sjönk in i
Dimmiga Mörker & Ljus

Har du någonsin undrat hur det känns att ligga på marken
Liggandes där och känna hur blodet under huden rör på sig
Hur kylan biter in i huden och ögonen känns tomma
Det var vad du och ja gjorde älskling, varje dag
Det var det du tvigna mig till för att vi inte hade någonting kvar
Våra drömmar satt inristade som bevis på att dom inte gick
Under din kalla tröja i bilder av sönderuppriva röda sår
Medans jag föröskte känna livets kontakt
Varenda lite stund då du & jag sjönk in i
Dimmiga Mörker & Ljus

Dom andra pratar om hur livets avspeglingar fanns i
En vacker vårdag i en trädgård med fransk vin
Dina ord avsvepnades sig i din kärlek till mig i form av
Känslan att bli hatad av alla utom en själv, att ligga i en säng
Veta att man är totalt själv utan dig,
Smaken av blod kommer av att du egetligen fick nog
Men du var för vacker för att kunna sluta andas
För det skulle ju för alltid vara du och jag. Mot Allt. I
Dimmiga Mörker & Ljus