jag trär dem på strå
 uti nattens mystik
 de där dropparna
 av sköra minnen

 jag lägger dem i skrin
 likt ädla pärlor
 för att aldrig ett endaste mista

 de vackraste droppar
 av havets glitter
 de vackraste timmar
 jag fått och får

 jag väver dem sakta
 varendaste en
 små stygn i ett kläde
 att bära
 likt gyllene trådar jag
 ömsint bevarar
 för att aldrig en endaste mista

 ty dyraste siden
 är ej så vackert
 som minnen
 jag bär under hjärtats
 öga

 för att aldrig förlora
 ett endaste ett