Hon satt
uppstagad av kuddar
tunnhudad, blåådrig

nästan redan inte här

vi samtalade
om sista akten
hennes begravning

vem bjuder vi in
vad lyssnar vi på
vad står det i annonserna

'det blir bra så här, och så''

det verkar vara klart
detaljerna för övergång
från person med nummer
till gravplats och 'in memoriam'

hennes ögon förråder en fråga till

'Jag ser att det nog är något mer?'
Hon fnittrar förläget, 'jo men så dumt'
'Men dumt att inte säga ändå.'
Tala medan du kan.

Tvekan, rodnad, lätt hosta
sedan kommer en underbar begäran
en fantastisk hälsning om hopp och tro
'När jag ligger kistlagd och tyst

Vill jag ha bestick i min hand

'Jag har varit på fina kalas
ätit förrätt, och servisen har sagt
'behåll besticken till nästa rätt.

Det som kommer sen 
är bättre än det som var förut'

Jag ler mot henne
genom tårar av glädje och lycka
och noterar hennes sista önskan

det hon tror om döden och livet
skall synas så tydligt som så

Förrätten är kanske si så där
men behåll besticken ändå