Skratten ekar i korridorerna där jag glider förbi.
Utan kontakt med marken, utan kontakt med livet.
Det stör mig att tystnadens skugga lägger sig
Varje gång jag går förbi.
För att sedan lysa upp skratten som ekar.
Det känns som om de skrattar bakom min rygg.

Men jag tänker inte falla för cynismen .
Och skriva ut att jag hatar.
Jag tänker inte heller skriva ut att jag älskar.

Men jag hatar hemligheter.
Skrik ut säg vad du tänker.
Men kom då ihåg att jag älskar tystnaden