Se ut genom ditt köksfönster, ser du snömannen som står där?
Han kämpar för sitt liv.

Solen skiner och smälter snömannen bit för bit.
Allt han kan göra är att gråta.

Men innan tårarna kristaliseras
ligger hatten i en kall våt pöl.

Förstår du inte att det är du som är solen
och det är jag som är snömannen.

Ändå är det ditt hjärta som är hårt som is.
(medan min kropp fortfarande är mjuk som snö.)