Jag har brännt alla papper,
alla notblad, alla dikter,
alla målningar och skisser.
Jag har raderat allt som hade någon sanning i sig.
Allt som vittnade om att jag en gång log.

Jag faller handlöst ned i en bottenlös grav.
Jag ger upp nu.
Det finns inget som kallas kärlek,
det finns inget som kallas närhet,
det finns inget som kallas värme...

Mina vemodiga sömnlösa nätter vittnar om det.
Det enda som möter min blick är en kall grå värld
den som finns utanför mitt fönster.

Jag orkar inte med denna ensamhet längre.
Jag är trött på att vara olycklig medan alla andra är så äckligt lyckliga.
Jag är ledsen att jag finner stormen,
när du äntligen har funnit skyddet...