som du kanske förstått
är jag hos dig igen
som när minnen vidrör sinnen
var du rädd för känslan?

som du kanske känner
viskar ord vi sagt djupt innanför skalet
som om moln svävar i ögonvrån nånstans

det har vart tugnt och grått
när du sa de där den gången
vidrörde du blickarna som får mig ur balans

hör du  fåglarna sjunga min saknad?
som när jag försvann nånstans på vägen
lika sorgevacker som mörker är när stjärnorna ler

som du kanske redan sett
faller stjärnorna lika handlöst igen
och vad gör vi med tiden?
stannar du eller går du igen?

för hur än vindarna sveper når den storm
har du hittat hem?
när inget mer finns att gå för
jag är hos dig igen