Att arm i arm få ströva kring och sparka

på kotte, isklump eller kanske kloss

det är ett tidsfördriv som passar oss

så mycket bättre än att börja knarka

I drömmen blir en kloss till en koloss

en ram med en sonett, kanske Petrarca?

en annan ram: två texter, lika starka

ser ut som om de kan vilja börja slåss

I tredje ramen bor en svart figur

en dödskalle, eller en hög peruk?

Den verkar skum eftersom den bär horn

men om jag vrider lätt på tidens ur

så ser jag en porslinsblomma så mjuk

på kinaskål, bredvid ett ramlat torn