Han var bara ett barn
i för stora skor
han fick dem av livet från början

han gick genom livet
med trasiga sulor
med skor som någon annan gått in

drömmarna bodde
så trångt i hans hjärta

han var bara ett barn
i för stora skor
han gick längs en landsväg
av hinder

han föll och han grät
och han sov under
nattens himladuk

han var ett barn i för stora skor
ett barn som livet
lärde springa innan
han ens lärt sig gå

han var ett barn
av gårdagen
som lekte på bakgården
då

nu är han ännu en pojke
skorna de växte han ur
men ännu så minns
han hur livet honom gav
de där skorna som ständigt
glappade
som ständigt kändes som hav