Vår hjälte blev en smula på bättre humör, när han steg in i hennes rustika och elegant utformade kök, och här hade man dessutom en underskön utsikt över den lilla sjön, den uppåtgående solen skapade en aura av skönhet och magi över det vita landskapet.
- Åh, Daniela, jag må säga att det här är vackert, det måste vara en svår förlust att lämna allt det här.
- Jaa, log hon med glittrande och oemotståndlig blick, men nu har jag ju dig istället.
- Haha....ja det var nog inget fördelaktigt byte, om jag så säger, men från en skönhet till en annan....jaa, det ligger något fritt och skönt i det faktum att livet går vidare.På det ena eller andra sättet...
- Jaa.....gör det inte?
- Jo, och om man sedan....finner sig tillrätta i något som till en början äro nytt ochj obekant, men sen visar sig innehålla oväntade behag, ja livet har mycket att erbjuda...hmm..är du verkligen säker på att du ska flytta härifrån?
- Helt säker.
Hennes blick fick plötsligt något av tungsinne och eventuella drömmerier över sig, hon kunde vara frånvarande ibland, och han undrade över hur mycket det hade med besvikelser att göra, eller kanske var hon en allmänt disträ människa....
- Så lika vi är du och jag, sa han, lika hopplöst lättsinniga och lever helt för dagen utan en tanke på nästa.Men jag bekänner gärna att jag inte skulle kunna fungera på annat sätt.Min håglöshet har det goda med sig att den inte ställer omedelbara krav på förändring...
- Du pratar......

Efter detta lilla improviserade samkväm, begav sig det vackra paret in till den stora staden igen.Daniela hade gjort klart att hon skulle lösa alla penningproblem idag, på något sätt lösa ut den där obehagliga Cordelia, och sedan skulle väl vad som helst kunna hända.Han oroade sig inte så mycket, alla smällar fick ju hon ta nu, eller alla dessa fröknar kanske, man hade så att säga gett sig in i ett getingbo, och skulle få svårigheter att komma därur, han lovade sig själv att hålla sig helt i bakgrunden, möjligen skulle han stötta den här underbara kvinnan rent moraliskt, men inte låta sig in i affärer......

Väl inne på banken kvitterade hon omedelbart ut ett par hundratusen, han låtsades som om han inte såg, det här var inte hans bord helt enkelt, kanske kunde han bjuda på en kopp kaffe sedan.....
- Jaha! sa hon sturskt, var har vi nu den där Cordelia? Kan du nå henne på något sätt?
- Nej.....kära du, jag tror inte att det är så välbetänkt, det är en farlig kvinna, vi ska inte ha något samröre med henne, jag avråder definitivt! Besinna dig Daniela, lyssna till ålderns och vishetens röst.....hon kommer att ta livet av oss!
- Hahaha.....det må jag säga, min herre tycks ambivalent - nå jag försöker bara hjälpa till, jag antar att det finns flera lik i lasten! De andra damerna, har du talat med dom?
- Nej, det har icke funnits skäl därtill, sen jag mötte dig, min älskade har min håg förändrats, det skymmande diset har fallit från mina ögon, och jag befinner mig i paradiset.Jag ber dig, förstör inte allt nu, vi kan ta en fika hemma hos mig så länge och diskutera det här, det finns ingen anledning till panik....
Daniela såg på honom med en frågande och otgrundlig min, men tycktes ge efter, när han talade så där var det som en högre makt som språkade, var den kom ifrån kunde hon rent inte förklara...
- Jamen då så.Då gör vi som du säger min älskling.Ingen anledning till panik således.

Hemma hos vår hjälte såg det ut som en jordbävning hade slagit till, eller en längre sorts fest, men visste knappt vad som var upp eller ner, flaskor och tallrikar och mat överallt, men inte skymten av en människa.De hade lämnat brottsplatsen, men skulle komma tillbaka, det var han övertygad om....
Han harklade sig och höjde rösten en smula.
- Jaha.Jaha Daniela, här ser du hur det blir när man ger sig i lag med fala och opålitliga fruntimmer!! Jag bekänner att jag varit svag i anden, svag intill förtvivlan och förrutnelse, men när jag ser denna misär blir jag nästan upprörd!Och allt detta på grund av några nyckfulla ord, några enkla och kärlekslösa samlag; du vet att här har vi människans hela hycklande botten framför oss.
- Ack du milde...min prins lugna dig.
- Oh, min sköna nu inser jag ändå att jag har hamnat rätt, ty du är motsatsen till allt det där, du är motvikten till det onda, och det godas förebild.Du är skönhet och klart förnuft på en och samma gång....förlåt mina lyrismer men i det här fallet är dom sannerligen befogade.Säg inte emot mig nu för då blir jag förtretad....och så din hy, dina klarblå ögon....
För att i någon mån få stopp på denna högstämda svada gick hon fram och kysste honom,det var ingen bekräftelse på vad han sagt, mer en markering; de var ju två personer här.
Plötsligt knackade det på dörren; och med en blick av gränslös fasa tittade han ut mot hallen, oförmögen att röra sig, eller att ens fatta någon sorts beslut......