torra timmar i den köldbitna luften
det var kanske då jag såg
hur glasbitar blev konst

hur regndropparna frös
i natten
när endast vinden kunde
natta dig till sömns

       jag har aldrig sovit under stjärnorna
      som då ,när kölden var en vän
      när natten var min i några timmars tid

jag ritar mönster i en tom sekund
bara snön har skådat dem ännu
bara snön och kanske också månen

                jag ser eldkloten falna
               och födas
               jag ser kometer av ljusår
               klädas av och på

 jag sover för öppen himmel
 när bara väsande vargar
 sjunger

klockorna är snöbetäckta
en sekund stod tiden stilla
medan vintergatan frös

              jag har aldrig gått med skor i Kebnekaise
             jag har aldrig sett månen gråta
             som den gjorde
             när pärlorna försvann
           
 den gången när frosten
 skulle kyssa morgonen