Uppbrott och inbrott.
ingrepp och angrepp
utan lagar faller staden
med ord tappar sången sin mening
se! mot den mörka villaraden
teckna sig exakt tre! tre skuggor
hattar skägg och säck
rockskörten är mörk!
så mörk är ingen ärlig mans skört
och se kasper bär spaden!

Natten slår sina lovar om
tre just tre små figurer
på rad i lag
i lag med rövare!
månen kastar nytert ljus
men onytert sker i dess skugga
Åh! ett brott har skett!
ett ohyggligt brott i natten
även statsmannakatten
om dagen så nätt
är skakad!

I morgon kommer staden
att vara i uppror, i uppbrott.
ett inbrott har skett!
ett angrepp på våra goda medborgare
ett ingrepp krävs!
ett ingrepp på den förryckta lemmen
i samhällskroppen

Men ännu är det natt
över taken
bort över bulliga kulliga berg
löper en trio glada
natten är deras att ta!
men ack! oförsynt tar de skydd
i en liten röd lada
och trodde du aldrig att i ladans halm
- färskt och ångande
i gryningskast så doftande
fanns en man!
förskräckt uppvaknande
hålögd av tvivelaktigt förfarande
med en säckväv över huvudet
som enda kläde.

- polis! visslade kasper
- konstaplar! hissnade jesper
- vildugglor! gnisslade jonathan
-och mötte en och samma blick från två.

Men mannen flög opp!
Höjde händerna mot skyarna
- snälla herrar stopp!
Fidell fidelli är mitt namn
varken lagens arm eller uggelman
intet fara intet hot
endast på flykt från en orättfärdig bot
sökte jag hamn
i kamomilla stad
här låt mig giva!
en gåva till herrar tre.
ett bevis på min vänskap
tre gyllene blad!

Rövare såg guld i ögonvrå
talte sinsemellan mjukt
kasper: en man av hans skrå!
kan han vara sjuk?
på flykt undan lagen
är han vedertagen
alla redan, men tre blad i guld!
vill han giva,
men ingen mat i magen.
- detta till att ett knorrande sporde
att nog mannen äta torde
Och nog kände fidell fidelli
att det var månvarv sistandes
han kråset smorde.

Och tre rövare i arm i arm
sade likt en lärd
: ditt guld kan du undan i säcka'
stoppa och förgylla
kom törsten släcka
kom magen fylla
hem till vår härd!
vi gå!

en undran
ett ögonkast
och sen hör!
en dundran där fjärra
en kalabalik i kärra
skaka fram!
- kom nu märta! kör!
hörs vrålet!

Där komma borgmästaren
utan hatt och rock!
och i nattmössa lång
skriker han skrålet!
- bovar och banditer!
pirater och pultroner!
rövare!
Ett hetsigt spann stövare
nosa sig fram under bräder över sten

- vi flyr! väste kasper
- vi drar! smög Jesper
- utan ägg ingen kaka! hojtade jonathan
och möttes av en blick av två.

Men Fidell fidelli visste råd!
ur en makaber liten låd
drog han konstfärdigt fram
ett helt underligt instrumentförråd!
utan namn!
ty ingen kan före nu!
förstått att något sådant tagit hamn
på jorden

Och som han hört de smyckna orden
i stolhet han lade
felan mot armen sin
hör på nu! hör! han sade
och ett stråk lät ljudet ljuda!
och som en vind!
en regnbågsfärgad vind!
började blodet sjuda!
och himlen grät ett stycke
solen lät himlen spricka!
ner föll mjuka kulor av moln
i rött viol och sharlakansrött!
i blått grönt och härlig turkos

Och borgmästaren föll
av häst och stinn av ljus
sträckte han händerna mot solen
bland rövarna gick ett sus

Ett under grät kasper
en magi hurrade jesper
likt en paj! snarkade Jonathan
- ty han åt kulorna från himlen och somnade snart.

De talte
- att du följdes hårt för din fela
är för oss inte svårt att förstå
är de alla så förunderliga
i din låd?
alla lika smäckra
läckra och underfundiga

Fidell gav ord
- kasper min vän
jesper hör sen!
jonathan! vakna igen.
så ska jag förklara
visa och besvara
er undran

Att världen är slut
över och begråten
visste jag om!
att ingen! aldrig nej ingen!
kommer bli förlåten
ack de fattiga tingen
jag bad dom, till mig kom!
jag såg i stad, i villa och palats
ingen människa av hjärta
utan av sten allena och guld
av blod utvunnit
en helig skog!
ditom ingen får komma
som odlat
endast de som skörda!

Jag grät, javisst
jag lade mig ned till sist
jag sade mig; att inget se är gott
jag har inget mist
inget blod rist
livet är inte så rått
för oss. som tiga
som stilla niga för ädelsten
och lag och rätt
för statsmannakonst
och mage mätt!
Men efter allt
som omkring efter alla vackra ting
är jag tom och hålfylld
tömd och vanställd
av skräck och avsky
av mänskligt träck och blodad dy
jag grät än mer
min vän.

Jag grät tills mina tankar tog form!
och en ursinnig storm! tog upp och över
jag vet vad allt behöver!
inga tårar, inga ord
inga vapen inget guld
aldrig skrika ut sin sorg
aldrig döda en man.

aldrig hävda eller tala
aldrig döma.

En tår blev till ljud blev till fela
en fela blev till låd och ett uppdrag att tilldela!
ett lugn och ett djur!
ett evigt djur som drar en dröm


Nu lyssnade de alla
alla tre rövare var stumma
har vi varit så dumma?
undrade kasper
så ruskigt kalla?
mumlade jesper
en svala i mitt öra sade jonathan
- och nu såg rövare honom med nya ögon.
allt han sagt har varit det bästa!

Fidell fidelli räckte dem ett ting
en nyckelharp ett gittaretui
en liten koppartrumpetsring
och stämde sedan upp!
kom nu, mina rövare
vi ska utföra en kupp!
mot allt ska vi bryta!
mot alla bedrövare!

och genom ladan sen
stämde en ton
en visa ett hopp
de spelade tills jorden
snurrade stopp!
och sedan på silverbron
dansade de in i himlen
med de gyllene orden
- en enda kropp!