Är en trött stund
att unna att ge mig
i ständigt gult skuret sken
över händer, nyckelben
är en trött stund
att ge mig

midnatt en timme sedan
solen som aldrig riktigt går ner
en skärva! en skälvning
skalv lågt. det är natt

fröken piaf det är ju ni
mot min tapet
det gryner aldrig än
men ni min vän!
spelar och spelade efter midnatt
och solen som aldrig gick ner
rien, rien!
du sjunger om allt som hänt
under solen
den som aldrig gått ner.

en gammal vän
som kommer och går
utan att nås
likt solen som aldrig mer
där men utom räckhåll
där men ändå inte alls
ska du upp, eller ner?
ja i timmen mellan
är det inte viktigt längre
endast en trött stund
under skuret ljus, silar in
ger rummet lansar av gult
å fröken piaf!
sjung!
å sjung! la guerre!
mellan uppgång och nedgång finns inga krig
men med min vän
skyttekrig!
i ingemansland trampar offren
men det är bara jag
som trampar där
men ack nej inte nu
när solen är nedan och ovan
när himlen darrar av fukt utan regn
när träden rister av godnatt eller godmorgon
och ingen vet
och ingen tror det spelar roll
Å godnatt ändå.
ja! nu godnatt.
Piaf sjung mig i säng
jag gömmer halvdagern
i sömn, till sängs!