Om du gick här och var nedslagen
Skulle jag berätta allt.
Jag mindes om dagen igår, imorgon.
Om en bit människa som gick igen
Här och var nedslagen
Men hade ett land
I ögonhöjd

En höjd är allt
Ligger tung mellan husen
Vallande skönjande människor
Med anlete av ax och korn

Av dikesdjur med liljehorn
Av nygrydd sommarkilling
Av månfödd ensamtvilling

Riv ax! Riv havre och korn
Över taken falla stjärnor
Sotsommarslåtter
Ljushimmel andas och ut igen!

Röd vallmo marktung
Gul vallmo solkung
Ger smått nya fötter

Trampar segt nygräs
Hyssja regnfull!

En god väns talan
Doftar halm.

Som nedslagen över vägen.
Grus och slagen sten
Kantad av vitmåra.
Guldad av johannesört

En god vän ligger nära intill
En sådan stund

En ny sommarkull består
alla dessa bundna år
Och ingen kan med hårda ord
Stampa denna nyckets jord

Så lyss, fäll inga vintertårar
Ty under varje fallen stam
Brinna gröda som bedårar
Starka som bergets kam.

En god väns talan lappar gärna
Ett illa
Ledsamt
Livjssjukt sinne
Stig stjärna
Gav vred härd stilla
Ett återfött minne

På nytt släpp mig upp!
Min vän har talat
Ur smälttunna
Ur dypöl
Jag gå!