Att lägga in sina äldre verk
sedan många års våndor
in på dator
och tvinga sig skriva dom
om igen på nytt
Det kunde bli som ett
kärt återseende
möta ångest och gammal vän

Jag märker att lite har
förändrats
jag får ta skit
ge vika än idag
Hur dina utbrott finns där
dock inte så markanta
dina raserier finns
men verkat gå i stå

Jag har slutat att vänja mig
fruktar det inte mera
du får härja bäst du vill
Hjärtat trängtar efter annat nu
än alltid vara till lags
Du vill dock ställa mig som förut
inför räfst och rättarting
men säger jag åt dig att lägga av
blir den omoget skyldige jag

Det krävs alltid två för att gräla
det är sant på det svarar jag ja
Men min undran är
så stor så stor
varför är det ditt ord som är lag?

"Selma som bor i Vantör
har sin make som enbart chaufför.
Hon styr och hon ställer,
på maken hon svartsjukt gnäller,
skriker: se dej för idiot hur du kör!"

Det är jag som gett upp
som inte längre vill
känner mig så nedrans ambivalent
mycket vatten har runnit
under bron
mycket vatten på varsin
kvarn
Vi gnäller och vi skäller
är som hund och katt
jagar och jagas
slåss med ord

Taggar ut
men dom sticks inåt
Aj! Det gör ont

Såren läks, rivs upp igen;
vi hoppas på att det skall
nånsin ta slut
Läker en stund
sen skall det nödvändigtvis
pillas på igen
rivs upp, varet rinner ut

Mer som infektion
ingen reflektion
om man mår bra i denna
slentrian
Kanske måste relationen ha
ett starkt gift
för att ta död på
bakteriehärd
Varan för två själar
som fått äktenskapsstroke

Min Herre och min Gud
så långt har det gått
en kortslutning i kärlekssystemet
säkringar som brunnit
kåken är svart
det är kattsvart
svartaste natt