det kryper i armarna
för jag försöker öppna en konversation
mitt i lunchrusningen
med en kinesisk räka
på min gaffel
en man jag redan glömt bort
tittade på mig och log
ville säga att jag var duktig men
försvann i arbete.







medan jag
kliar eksem under hudkräm
på min arbetslösa tid

bor tillsammans
med någon jag inte känner
vi brukar bråka
om vem som är inneboende hos den andre
då våra föräldrar pröjsar hyran.
men oftast träffas vi
öppnar solen på morgonen,
kikar ut. idag såg jag inte mig själv
överkörd av lokalbussen.
jag firar varje dag.

problem är det värsta som finns
och det kommer nya hela tiden.
hur som.


vi lever irish coffee
skaffar en hund.
vi lever snabbkaffe vissa vardagar.
det var det jag ville komma till,
räkkompis.
vattnigt, beskt. som din min
då du försökte sälja in dig hos mig.

kanske t.om. stöta på mig,
vilket vore bisarrt. inte för att du är räka
bara för att
ingen
någonsin
har
sagt
annat
än
knulla? till mig.


vaknar i delirium
och inser att jag redan är vaken.
försöker
att hålla takten till rummet
jag önskar jag var en bok
och kunde berätta
hur fötter kan domna bort
i högklackat


arbetsmän ha tålamod,

lita på människan
trots att allt går snett ser vi ändå
bara lyckliga slut
på sådant som inte redan
visat sig
falla itu

är det en flaska whiskey jag ser?




























räkan?