i denna omöjlighet varar en vilja att alltid älska
ge oss två till kärleken

samtidigt talar en stark förtvivlan till mig
att du aldrig fanns någon gång
kommer finnas
dina axlar är redan tyngda med förpliktade vikter
och mina med

när jag samtidigt förstår
förblindas mina grönbruna ögon

vilken sida mig än vaknas
är det närmsta förlorat

evigt utestängd från likgiltiga väsen
aldrig mer ett lycksaligt leende