Jag vill duscha.

Jag letar kläder i min garderob, som en konstnär.
Alla färger och former. Skapar liv för ögon.

Jag kliver över tröskeln, in till badrummet, som en konstnär.
Känner in det slitna, vita kaklet.
Historia.

Jag stänger mjukt, dörren bakom mig, som en konstnär.
Dörren blev en port, ingen tränger igenom.
Valvet.

Jag klär av mig naken, som en konstnär.
Är alla former förutbestämda, eller skapar vi dem?
Olikheter.

Plagg efter plagg sveper en lätt vind, avlämnar min nakna kropp.
Likt en omfamning av en annan människas mjukt, nakna hud.
Beröring.

När vattnet sipprar nedför min kropp, låter jag högerhanden glida sakta längs min vänstra höft.
Som en konstnär.
Kan dess former.

Badrummet fylls av varm fukt.
Ånga suddar ut all sikt.

Och jag vet att jag är ensam, som en konstnär ofta är.
Vågar aldrig lära, vad kärlek riktigt innebär.

Jag töms. Alla sinnen, hela själen, sipprar ur mig, och flyter iväg med den heta vattenångan.

Vrider av.
Kliver ut, hastigt, till den kalla luften.
Fryser en stund.
Lider.
Som en konstnär.