Kärnan av glömskan växer

och förvandlas till en skog som gömmer ditt ansikte ifrån mitt minne

men ..ditt ansikte bor i mina ögonlock

och när jag blundar..

ser jag dig

i magiska dagar vi levde..

vi simmade i en sjö av kvicksilver och dofter

och jag kände mig som en båt i floder färgat av regnbågen

seglandes ifrån horisonten till stjärnan av rysningar..

innan...

lyckan möjliggjorde för mig att känna förvirringen

skrämde mig

för jag har aldrig varit van vid glädjen..

för jag är en man som var instängd och isolerad med de avlägsnade

som sov på trottoarer av lidande och frost

som är proffs på alfabetet av isoleringen och glömska...

och jag känner till tusentals metoder

för att tåla din frånvaro..

men trots allt

är smärtan i din frånvaro kriminell

men det som oroar mig mest

är min lycka med dig

för när mina tårar blir genomskinliga kristaller

som är fulla av glädjens nektar

darrar jag skrämd framför glädjen

som en liten pojke som försöker fånga en vit vild kanin

Vet du..

jag bad alltid till Gud

Oh Gud..

Förskona mig från glädjen

för jag är ej redo

att sponsra mitt elände

varje gång jag lämnar dig ensam

tränger längtans sax genom mig

och alla moln av skräck och sorg tränger ihop sig i mitt hjärta..

och jag känner att gråten inte äger mig

så jag skrattar

mina bokstäver springer till mig..

så jag skriver

och efteråt..

vilar jag

tänker

darrar

tänker med kärleken..

Tänker på de miljontals förälskade som är lika mig

som lider i denna stund

utan att göra något

utom tystnaden

Jag ber för mig och för dem

..i mitt hjärta

jag skriver för min skull och deras skull

och jag låter deras tårar rinner från mina ögon

deras skrik klättrar upp ur min strupe

deras sagor spirar och växer på kanten av min penna

tillsammans med min saga..

och jag talar om mig

och om dem..

men i natt..

sökte jag efter ett litet ord

ett behaglig ord som jag lämnar på din bröst

din famn

ett ord utan tagg

utan skal

utan fenor

och utan skelett

inatt..

söker jag efter ett glömt ord i massakern av språket

som innehåller

trygghetens viskningar av en sovande pojke

flammor av klarhet i en dov lykta bredvid hans ansikte

och

tempens av hans oskuldsfulla bleka andetag

stiger i gradvis..

inatt

sökte jag efter ett litet ord

och jag inbillade mig att jag såg skuggar av ordets bokstäver

ovanför dina läppar

och jag fruktade att läsa den med hög röst

rädd att fatta eld och bli askan i ett

ödsligt

krematorium