pipstoppets arom fyllde huset
med hemtrevnad,doften som blandade sig
med broderierna på väggen,som förtäljde små
visdomsord sprungna från nån gång någonstans.och
doften av nykokt kaffe från kitteln.
Supen stod framdukad på bordet,redo att inmundigas.
Men vi barn vi visste,att vi trots allt var i trygga händer.
Och trötta vi var i benen efter dagens spring och lek
ibland rotting och annan lump som för oss var ovidkommande.


Det var något över deras grova händer,deras slitna nötta skjortor,
Deras yviga gester när dom förtäldje sina historier.
Rakkel om jämmer och bekymmer,
men även om fina minnen,vunna vad,förlorade vad.
Mäktigt o smått,om vartannat.Om buron som manade på kniven.
Om den överförfriskade prästen,som gement hade fint sinnelag.
Om byfånen som inbjöd till många roliga stunder.Om farfars
spritångande andedräkt,han dom kallade för "stor" och nåt mer.
Det var vi det,ja,det var vi.