Daniela var på väg till Cordelias hus, hon började känna en viss tveksamhet nu, kanske var det inte så farligt allt det här.Hon skulle hjärtligt gärna vilja sätta en kula i den anskrämliga Cordelia, men det kändes på något sätt för enkelt, för banalt.Det var sådant som man kunde göra förr i tiden.Hon kunde hota kanske, eller väcka upp dom där turturduvorna på något sätt.Å ja allting skulle säkert ordna sig när hon väl kom fram.

- Å min älskade ....mumlade Cordelia, och tog ett tag om hans könsorgan igen, och han lät henne göra sig till viljes.Hon var mer hona och kön nu, det fanns inget av intellektuellt liv kvar här längre.
- Kan vi inte taga en paus, sa han vädjande, jag tror att det börjar bli tedags.
- Tedags! skrek hon missnöjt, inte fan dricker du te!
Plötsligt hördes ett fruktansvärt ljud nerifrån hallen, glas som krossades, och ett pistolskott, det var någon därnere, en inbrottstjuv kanske...
Vår hjälte gömde sig genast under sängen, han var visserligen en superhjälte, men det var bara i fantasin och sagan, i verkligheten var han en högst ordinär och sårbar herre.

Cordelia, som varken var rädd för verkliga eller inbillade spöken rusade kvickt ner i hallen. Och vem står där, om inte den ömkliga lilla Daniela, berusad tydligen, och med ett skjutvapen i ena handen.Cordelia lade upp ett hånskratt, och tog genast vapnet ifrån den darrande och ängsliga Daniela.
- Jaha! Vad gör oss den äran? Skulle lilla fröken utmana på duell? Jaa, jag säger då det, du verkar bra förvirrad! Kom och sätt dig här och låt oss språka ett tag.
- Men var är.....jag är säker på att han är här!Det var egentligen därför jag kom hit, jag vill inte att han ska vara här.Du är elak, och du utnyttjar honom både ekonomiskt och.....
- Struntprat! Han lever på mig, han äter min mat, han tuggar i sig min kropp bit för bit, han ligger och fantiserar om dig...men jag sa att lilla Daniela är bara ett naivt litet stycke, ett våp som du kan lura pengar av....hahaha...och det gjordes ju, ja du får skylla dig själv! Vad ser du hos honom mer än hans könsorgan, hans löjliga charm och barnsliga inviter! Haha.....jaaduu...känn dig blåst lilla vän! Av dig vill han bara ha pengar! Varför säger du ingenting?Har du tappat målföret också...hahaha.....
- Usch! Du är vidrig.Men jag vill tala med honom, han har lurat mig och säger att han behöver pengar till ett sorts projekt som han håller på med nu..
- Ha ha ha! (Cordelia vred sig av skratt) ...det menar du inte, jaa, han kanske projekterar några vägar....förbifart stockholm och sånt, nej du lilla vän.Det var nog jag som var det där projektet.
- Jamen...hur KAN du?
- Om du visste vad jag kan.
- Jag vill ha tillbaks mina pengar.
Då bröt Cordelia ut i en närmast hysteriskt skratt, den här unga damen var så ofrivilligt komisk, att man nästan tappade andan.Kanske skulle man köra med henne, eller köra upp henne ett varv till, tänkte hon elakt.
Under tiden låg vår superhjälte under sängen och svettades, men nu hörde han skratt nedifrån köket, vad i all världen hade dom så roligt åt? Naturligtvis skrattade de åt honom, den lättlurade "prinsen" som inte var någon prins utan bara ett falsarium.Åh, han ångrade sig djupt, men nu var det nog för sent.Bara att tiga still, och vänta på att Daniela skulle gå, för han tordes ej se henne i ögonen längre.

- Jaa....min kära Daniela.Vad har du för framtidsplaner egentligen.Det är synd att en ung och vacker kvinna ska gå sysslolös och tråna efter gamla fula gubbar.Du kan få hjälpa till på firman om du vill, ja naturligtvis enklare sysslor till att börja med.Till självkostnadspris eller vad jag ska säga.
Daniela sken upp.
- Å, kan jag få det? Jaa, jag har verkligen tråkigt på dagarna; det räcker liksom inte med att vara ......rik och vacker.Inte hela tiden.
- Blä! Vacker? Du ser ut som hämtad ur något 30-talsgalleri, men strunt i det, det kan vi ändra på, vi behöver hursomhelst lite friskt ungt blod i vårat företag, och den där stollen däruppe, har jag helt gett upp hoppet om.
- Jaa.....?
- Du ska få börja med att städa upp våra förråd, då har du att göra den närmaste tiden.
- Åhh....tack.
Det blev helt tyst en stund, och Cordelia satt och betraktade denna tydligen helt debila och förståndshandikappade kvinna.En märklig hybrid av koketterande skönhet och total oförfalskad enfald.Synnerligen märklig varelse, tänkte hon men sådant kan man ju använda på olika sätt,hon skrattade hånfullt igen, och tände en cigarett.
- Förvänta dig inget, sa hon plötsligt skarpt.Och vi behöver låna mer pengar till att börja med.

Under tiden hade vår hjälte makligt hasat sig nerför trapporna, och så nu en smula förvånad ut, när han såg sina undersköna kvinnor sitta och språka precis som om ingenting hade hänt.
- God morgon, sa han matt.Och här sitter ni och filosoferar.Förlåt mig Daniela, förlåt mig för allt! Du förstår, det hela bygger på ett missförstånd, du vet att jag behövde pengar, pengar för att slutföra och korrekturläsa min nya roman, men sedan dök det upp andra saker.....här...och som jag inte ville oroa dig eller ge dig grubbel i onödan så....
- Skippa det där jävla skitsnacket! sa Cordelia upprört, kan du säga mig vem som ska tro på skiten?? Kan du säga mig det?
- Jamen, du får väl tro vad du vill min kära.....hmm....iallafall så glömmer vi allt det här tycker jag, och bygger upp något gemensamt alla tre.Var du inte inne på det förut Cordelia?
- Joo, och jag har fått med mig lilla våpet här också-det blir nog en härlig konstellation...haha.....
- Var inte så ironisk kära du.Vi behöver verkligen inkomster, ja det gör vi ju alla tre egentligen, och inget blir ju till av sig själv.Sedan du slutade på kronofogdemyndigheten måste ju dina inkomster ha sjunkit rejält? Jaa, låt mig för all del påminna om, att det är Danielas förtjänst att vi fortfarande håller oss vid liv.Så låt oss nu höja en ärbarhetens och flitens och mödans skål för vårt nya projekt!
Daniela satt bara och tittade rakt framför sig, hon visste inte.Hon visste inte vart hon var på väg eller varför, men hon nickade vänligt åt sina nya kompanjoner.Allt groll och alla hårda ord skulle snart vara glömda, tänkte hon, och log bedårat mot den vackre prinsen...