Jag sitter här och läser
en slags roman
Intriger i småportioner
liksom
Småsint vemod, Stockholmsdyster snöslask
Depression
Depression
Tvi fy...

Varför?
Jag menar, läsa om sånt
Det handlar väl om medlidande
inte för berättaren
utan om författaren

Det går inte att skriva om sånt
i ystert tillstånd

Ulf
Ja, han heter så
jag känner till en stig också
ja, inte en sån där liten stig i skogen
Utan en Stig som också skrev
precis som den här Ulf
Men Stig han é död nu
Han stängde till garagedörren
ute i Enebyberg
vred om startnyckeln, liksom
ja du vet
han skriver inte mer

Men den här kisen
ja Ulf, kallas Uffe
Jag ber
Jag läser
Jag lyssnar
han har själv sagt det
att han kan finna frid i Bibeln
men han utnyttjar det sällan
Därför läser jag om det här
förtvivlade
Stockholmsdystra vemodsdrypande
slask och åter slask

Gå ner på knä min vän
Bekänn
ärligt bekänn
Tala ut, som ett barn som vill fred
Erkänn ditt behov, beroende
Släng bort meningar
Förutfattade meningar
osar svavel
högmod
arrogans
bitterhet
hat

Vill frälsning
Tro frälsning
Lyft blicken på HAN som utgöt SITT BLOD

Le, Ulf le