snödjupet växer och som det ser ut nu här i Bohuslän vet jag aldrig om jag sett. vi skottar skottar och betraktar något modstulna den vintriga utsikten.
"ibland har vi lärkorna här sedan två veckor!" muttrar jag dystert.
"men lärkfriare tillstånd har man väl aldrig skådat"

och inte ens hustrun kan hjälpa sin make att se vingar genom snön, vad goda ord hon än fäller
och ingen sång kan heller frammanas genom snösinglet

vilken lycka då
att författarens hjärna är så matad med toner
att han nästa natt
intensivt drömmer
och som i lyckorus hör
sånger

sånger från snösparv först
och som den klingar!
och sen från trädpiplärka
flugsnappare, svart och vit

och tillsist
också från en riktig
lärka