jag samlar brustna rosor
invid stranden
samlar de pärlor som månljus
har släppt ner i sanden

lyssnar genom snäckorna
på ljudet som blev kvarglömt

jag samlar vrakdelar
i skymningens flämtningar
de spillror utav minnen
som blev uppspolade kanske gömda

jag samlar orden
som vi ritade med trädens grenar
de som sanden
gömde för de andra då

en strimma utav
solens leenden
gömd bakom ett moln i aftonen
jag samlar
dina rosor
i ett krus av kärleks glas
aldrig har det brustit
men visst blev det årsringar
på trädens rötter