Djupa andetag och pusselformat avskedsbrev
du slungades bakåt mot vassa eggar
av det förflutna du släppte vid stenbron
med tusch målade du rädsla över hela din kropp
desperat hoppandes över många bäckar för gömställe
genomskinlighet var nog det enda du olyckligtvis hittade


Sittandes på en parkbänk med avskavd färg i bitande kyla
tankarna rann ner till fötterna och du sprang åh vad du sprang
genom världshav och de allra djupaste dalar
det är sarkastiskt hur mörkret hittade dina fotspår


fallande själsförändrar och outhärdliga skrik
smärtfylld kaffekopp och aldrig lugnande sömn
tjugosju slag mot bruten käke och blödande hjärta
där vid återvändsgränden du försökte flyga
gubben, med vingar du aldrig hade


du var en trasdocka man aldrig kunde byta ut
och kanten var uppsnörad med du märkte inte
hur den fastnade där bland flygande vodkaflaskor
5år tillbaka då du fortfarande kunde leva
det blev inget kvar av dig


allt fanns bara där
i ditt huvud
när du satt i hörnet
blodspår överallt