Ingen som fattar hur stark man måste vara.
ingen som fattar de grejer man måste göra.

uppoffringar.

offra sitt eget liv, sin egen lycka.
jag är inte som er, det kan man tycka.

när jag ensam står kvar
och bara mig själv har.

då kan man börja förstå
hur psykist störd jag är som inte bara kan gå.

vända på klacken och säga; jag orkar inte mera
för att våga det måste jag vara flera.

paniken är fruktansvärd
man kan nästan kalla mig självlärd.

när jag skakandes ligger och gråter
och tänker att nu vänder jag aldrig åter.

men jag fattar hur feg jag måste vara
som aldrig riktigt vågar fara.

"Jävla ungjävel!" skriks det med stark röst
nu har jag fan ingenstans att söka tröst.

att man kan tåla några sparkar och slag
det är det som de kallas att vara jag.

jag har aldrig sagt att det är lätt att vara som jag.
som i slutädan bara har mig själv kvar.