Jag var flickan som alltid teg.
Sedan tog jag ett steg.
jag hade nått botten.
tills jag drog högsta lotten.
Jag kunde återigen le.
men sedan fick jag se.
vad kärlek var.
det var inget för par.
Otroheten kom snabbt in i mitt liv.
så jag tog det nästan med min kniv.
sår på sina armar.
är inte precis något som charmar.
det blir snabbt fler och fler.
tills man inte alls ler.


Och jag börjar fundera..
Är det meningen att man ska må såhär?