Mycket runnet har det blivit

jag menar vatten under broarna.

Livet hänger på en liten tunn tråd

jag ryckte i den och den höll

dejavúerna ibland kan skaka om mej

läskigt...

men dock bara ett minne.

London får OS 2012 och bli terroriserat

där är livet också på tunn tråd

jag skall nog sluta att köra buss

hälsosammare,

man är mål för terrorbomber.

Gör hellre kartmätningar i skogen

än “satt i bombad buss”

när jag läser tidningsrubrikerna.

Här igen i Levvettä Savvoo är det

fridfullt, bara insekterna som är

stridisar.

Det är ett Herrens under

att jag lever

får tacksamhetens tårar

jag kunde dött, inte att jag

fruktar det, men...

kunde ha blivit kolli

i rullstol, sondmatning.

Afasi, tänker rätt säger fel

eller ingenting alls.

Tänk bara att kunna stå, gå,

simma, skriva, andas själv,

titta på TV, höra nyheterna

om terrorattackerna i London,

kunna kommentera, bli arg, förbryllad,

inte fatta varför, känna sig

hjälplös och dum, inte rädd för “dom”,

Usama och hans anhang, bara Vettskrämd.

“Dom kan ju bomba här!”

Vill aldrig mer köra buss.