Cordelia satt vid sitt skrivbord och räknade pengar.Hon tycktes harmonisk och tillfreds, hon lade tusenlapparna i olika buntar och njöt invärtes av att ha lyckats dupera de där båda till detta offer.För en offerhandling var det ju, för hennes skull, ingen annan skulle kunna njuta frukterna av allt detta, hon var ytterligt nöjd med sig själv idag.Naturligtvis måste det fram mer pengar.Hon hade skickat ut de bägge för att handla lite till hemmet, det fanns mycket att göra här, och den instinktivt lata Daniela skulle inte få så mycket andrum längre, tänkte hon sig.
Under morgonen hade hon bestigit prinsen igen, och det var som att dessa omedelbara kärleksakter lockade kvar Daniela, hon smygtittade och låtsades förnärmad, men i själva verket var hon säkert impregnerad av böjelser och hemliga lustar.En otuktig kvinna, som säkert skulle komma till nytta, nu när hon fått veta var skåpet skulle stå.

Men Daniela beklagade sig inför prinsen, hon kunde inte riktigt förstå det här, och hon hyste avoghet mot Cordelia, trots hennes relativa gästfrihet just nu.
- Usch, sa hon bittert. Jag tycker inte om henne, jag vet inte vad du ser hos henne egentligen.Kan förstå att du är ....kåt och så men....det verkar så glädjelöst...jag menar....jaa, jag vet inte vad jag menar längre...
- Kära Daniela, jag förstår att det kan kännas svårt, men det här är ett offer vi får göra.Vårt erotiska förhållande betyder egentligen ingenting, det här är ett sätt att upprätta henne som människa! Hon blev knäckt på sitt arbete, utbränd helt enkelt, och nu hjälper vi henne igenom det där....vi gör en god och altruistiskt gärning;jag kan försäkra dig att jag älskar dig, och att det vi gör nu är det rätta.Och nu vill jag bara be dig om ett smärre uttag på banken igen.

Daniela såg misstroget på prinsen, men beslöt göra honom till viljes.Det fanns inget alternativ, hon kunde ju inte lämna honom, och framför allt inte till den där varghonan, det skulle sluta illa....

- Vi behöver 100.000 lilla vän, hon sa att hon måste renovera huset på landet också.Jaa.....jag har visserligen inte sett det där huset, kanske är det en blindgångare det här, en fälla, men som vi nu ämnar bo samman alla tre så vore det ju oss till nytta.Dessutom har jag lovat att köpa nya möbler till hennes lägenhet, ja du ser ju hur medfaret och eländigt det ser ut!
- Jamen....usch nu blir jag snart arg på dig! Du gör ju precis som hon säger!
- Nej, jag räknar taktiskt och logiskt på det här.Naturligtvis får även du din beskärda del, men ska vi bygga upp något tillsammans så får du allt dra ditt strå till stacken! Var inte så avog, för då kan du gå, då vill jag inte se dig mer.

Daniela ryste invärtes, hon hade egentligen lust att lämna de där två åt sitt välförtjänta öde.men ändå gjorde hon som han befallde, han hade en hypnotisk inverkan på henne idag.

När de vackra tu äntligen kom hem, fick dom en rejäl utskällning av den nu helt uppbragta Cordelia.Hon spottade och fräste, det var som att hon hade repeterat scenen, medan de var ute, det var otäckt verklighetstroget, ja kanske var det på riktigt, tänkte Daniela förskräckt.
- Jaså det är så dags att komma nu! Vad har ni sysselsatt er med hela eftermiddagen? Jo jag vet vad, och det är klart att lilla stumpan måste få sina köttsliga lustar tillfredsställda va! Ni behöver inte smyga med det där, det ger mig en känsla av att stå utanför.Varför säger ni inget? Tog du ut några pengar?
- Jaa.....jo, det gjorde jag.Till renoveringen och möbler.
- Hahaha.....förlåt att jag skrattar men din enfald gör mig på gott humör.Är den medfödd eller bara spelad, är det donjuan där som gjort dig slut i skallen, ja det gör precis detsamma, ditt jävla våp, kunde du inte köpt lite nya kläder också så vi slipper skämmas för dig? Eller tog kärleksakten för lång tid?
- Vi har....inte gjort nånting.Ingenting har hänt.
- Jaså!? Ingenting har hänt och ingenting kommer att hända, nå det var ju en kusligt träffsäker analys, tyvärr delar jag inte din skenhelighet och ditt svassande och smilande.Försvinn ur min åsyn bara .....

Vår hjälte kände en ofattbara leda inför dessa verbala attacker eller mellanspel från Cordelias sida.Men snart hade de hamnat i den utomäktenskapliga sängen igen, och de sensuella fröjder spred sig som en utsökt konfekt i hans inre.Det var som att hon hade tagit över deras liv, ätit upp dem, och nu behövde han bara följa med och nå fram till hennes inre mysterier.Ja det här var den rätta honan, det var ingen tvekan om det, att Daniela fick spela andra fiolen var ett tråkigt men oundvikligt faktum.Hon skulle få gråta sig till sömns ett tag till, menade Cordelia, när pengarna väl var slut skulle hon sparkas ut på gatan.Det fanns ändå en rationalitet i detta som behagade prinsen, och han kände sig helt utan skuld, det var damerna som trängde sig på och ville ha mer hela tiden, omåttligt och utan gräns.På natten låg han och fantiserade om hur Cordelia sett ut som mycket ung, och vilka egenartade drifter hon hade satt i spel på den tiden....oh han skulle skänka henne det han ägde, vilket ju i själva verket var ingenting........han skrattade inåtvänt och somnade likt en sten i mörkret.......