Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

LUMBAGO DOLORES

Det känns som om
någon skuggar mej
Nån som ligger i
bakhåll och spionerar
Svetten lackar på
min panna
Jag stelnar till
likt en saltstod
vid Döda Havets strand

För att jag tittat
tillbaka på mitt
förflutna
Straffet kommer
PANG PANG PANG
Ur buskarna bakom
kommer skottet
PANG
PANG PANG
Jag hinner inte
reagera
Jag såras
Hjälp
Jag dör
Skottet i ryggen smärtar
Sedan blir allting svart

Jag drömmer
eller
kanske det är sant
Jag hör någon komma
hitåt
HURRA tänker jag
HURRA jag é räddad
Men hoppet vänds
i besvikelse
En mycket ansedd herre
ser mej
men likt en knopp på stjälk
så blundar han
Jag gråter stilla

När jag igen hör fotsteg
tänker jag
att kanske
nu nu
finns det ännu hopp för mej
att bli räddad

VA?
Konstig typ
En präst ifrån
stadens katedral
och helgedom
Såg mej men vek av
Precis som en...
ÅÅÅH
Varför måste detta hända mej?

Jag är utmattad
Jag förblöder
sen blir allting nattsvart

Jag kan inte tro det
Men jag ligger plötsligt
i en säng
En varm och skön
Ett näste
Smärtan
den där förtärande smärtan
är nu obefintlig
Krafter har åter intagit
sina poster i min kropp

Var är jag?
Och vem har varit
såhär godhjärtad?
Fiende?
Vän?

Vem vill mej gott?
Änglar
Änglar
Det måste ha varit
änglar




Fri vers av Stefan Viljehammar
Läst 148 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-02-23 18:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Stefan Viljehammar
Stefan Viljehammar