Tänk att bli bortglömd – kvarglömd – glömd.
Att sitta ensam på hemmet, räkna nya rynkor och äta löskokt ägg – bortglömd.
Att stå mitt på torget i främmande stad med tårar nere i halsen – kvarglömd.
Att vara som jag - bara glömd.
Alla står vi där en dag – alla är vi glömda av någon.
Hur hanterar du det?

På café med suspekta personer:
- ” Allvar nu! Lyssna bara på ordet: Glömd. Kan du höra det?”
- ” Höra vadå? ” Hon ser oförstående på mannen bakom stora solglasögon.
Han suckar som bara grunda människor i djupa samtal kan.