Ett visst framtvingat samförstånd kunde nu skönjas i det lilla sällskapet, Daniela blev visserligen dagligen kränkt och hunsad av Cordelia, men hon tog det som en övning i tålamod, och någon gång måste ju hennes stackars prins vakna ur dvalan.
Dessutom hade Cordelia gjort erotiska inviter, liksom i smyg och utan att prinsen skulle märka något.En dag när han var ute i ärende, började Cordelia anta en smeksam och vänlig attityd, hon markerade med kyssar och ömsint småpladder att hon ville äga Daniela, hon ville ha henne hel och hållen och utan begränsningar.Så småningom hamnade de i sängen, och den något överraskade Daniela fann ett hennes kropp nu utgjorde ett motståndslöst och vaxartat instrument i Cordelias händer.Hon njöt av denna stund, och kunde glömma all förtret, ja glömma prinsen helt och hållet, och i hänryckningens ögonblick så skrattade hon hejdlöst åt alltsammans och lät sig styras av den nu helt milda och mjukt sinnliga kvinnan vid sin sida....
- Åh.....jag vet inte riktigt vad jag ska säga, sa hon nöjt efteråt.
- Åjo! Du behöver inte tacka jag har utbyte av det här jag också.Och så kan man för en gång skull glömma honom därute, och hans taffligheter.Duvet jag blir så trött ibland, och det går ju ut över dig, stackars krake!Men, säg absolut ingenting om det här....det går honom åt huvudet, och så blir det nya disskussioner.Inbilla dig ingenting förresten, det här är på mina villkor...
- Fan att du orkar diktera allting....du gör det omöjligt.....men struntsamma nu...

Daniela visste att när prinsen kom hem, så skulle Cordelia börja förödmjuka henne igen, hitta på saker som ställde henne i en sämre dager.Säkert skulle denna helt improviserade kärlekstund vara ett vapen i denna oändliga strid, en strid som inte längre hade något mål eller syfte.

Prinsen började känna en olust igen.Det var som att han blev utanför, och han tvang sig själv att ta långa promenader för att fundera på framtiden och om det fanns någon framtid.De här kvinnorna skulle ta kål på honom, kanske hade han inte långt kvar förresten, men nu hade Cordelia fått ett nytt försåt i blicken och han kunde bara ana det värsta.Hon hade dessutom avvisat honom inatt på ett sätt som han inte kände igen....

Godmiddag mina kära kompanjoner, sa han sirligt och högtidligt när han kom hem. Jag hoppas att allting är till behag, jag tänkte köpa en tårta för att fira våran nyvunna framtid....haha...men så kom jag på att börsen var tom igen...så det kan bära till...haha, nåväl vad har ni haft för er, jag antar att ni pratat strunt om er käre man när han är ute i ärenden.....
- Nej inte alls, sa Cordelia muntert, det har vi inte haft tid med.Lilla fröken här försökte bokstavligen förföra mig, men det pratar vi inte om nu.
- Jaså...jaa, hon är för lustig ibland.Apropå det så kanske Daniela kan ta på sig något anständigt när en hög herre som jag är närvarande.
- Anständighet tror jag är någonting som vi är helt obekanta med här...nåväl jag ska vara rakt på sak.....Daniela och jag har haft en helt underbar kärleksstund idag.
- Va? Vad är det du säger.
Prinsen blev nästan mållös, han fäktade med armarna i luften, som om han sökte skrämma iväg onda andar....
- Jaha.Jaha.Då kanske jag kom och störde här.Hörni.....vi kan inte hålla på såhär längre.Här försöker jag, som en god och redbar, pålitlig man hålla en viss ordning på er, och så fort jag vänder ryggen till! Nåväl, nu får ni välja snart jag orkar inte längre.
- Vi väljer dig! sa de båda kvinnorna i korus nästan.
- Jaså? Det må jag säga.Tänk att jag har gjort allt för er, kastat bort en stor del av min tid! Och så finner man bara otacksamhet och kan inte vända ryggen till! Skäms! Om ni har någon skam i kroppen, jag tvivlar.Ska jag dela mitt liv med någon.....eller...hmm...några så vill jag åtminstone veta vad som händer, det här upprör mig och jag kräver en förklaring!
- Jaadu....herr prins.Om jag ska göra en lång historia kort, lilla våpet här krävde sin naturliga del av ett äktenskap, hon var upptänd av en sorts mäktig sinnlighet, och som du min tarvlige gubbe, inte orkar med så mycket....och faktiskt ABSOLUT inte kan ge henne den sorts välkomna njutning som hon trånar efter, så blev det så här.Och jag antar att lilla frökens intresse för min herres eventuella manlighet har avtagit en smula....? Daniela, säg något!
- Näej....men hon...tog på mig med sina mjuka händer...jag kände mig helt försvarslös, det är lite pinsamt faktiskt...
- Jaså! röt prinsen.Som om inte det här var pinsamt för oss allihop!Jaa....jag säger då det, jag har inga moraliska skrupler, låt det vara såhär bara, men snart så har jag ledsnat på er och era konstiga piruetter här.Nåväl Daniela jag behöver lite pengar igen, så stryker vi ett streck över det här!
- Åh, min käre....visst ska du få det.

Daniela rusade bort till sin handväska med ett fånigt, nästan löjligt leende på läpparna.Så enkelt allt var när man hade lite pengar.Och nu fick den där prinsen nästan något komiskt över sig det var som en sorts bonus bara det.
Hon slängde fram en 500-lapp åt prinsen, som nu såg sur ut, han var förnärmad och förtörnad, skulle antagligen gå ut igen, på lokal, och dricka sig berusad.Här fanns det nu inget som drog längre, inga plikter, han kände inga band till de här märkliga kvinnorna.
- Jaha, sa Cordelia till slut. Är alla mellanhavanden över nu så kanske Daniela kan börja laga mat.Hoppas den blir bättre än igår, ärligt talat var jag spyfärdig hela natten, eller kanske var det din debila trånsjuka blick jag blev sjuk av, nå strunt i det, vi ajournerar dagens sammanträde.
Prinsen försvann ut i snödrivorna, utan att taga adjö.