Du skulle inte märka mig på en gata
Utan bara gå förbi
Du skulle inte märka mig i ett rum
Bara se rakt igenom

Jag är ingen man märker
Det vet jag redan
Jag är ingen speciell eftersom
Det finns minst två miljoner till

Jag smälter in med omgivningen
Som en ofrivillig kamelont
Men jag bryr mig faktiskt inte så mycket
För det som gör mig till mig är inte utseende

Det är när jag sjunger som jag blir verklig
När jag sjunger är det som om jag lever
Och när jag lever så lever jag lyckligt
Med leenden på läppar och i ögonen

Så du kanske inte märker mig
Om du passerar mig på stan
Men när jag sitter och nynnar
Kan du inte låta bli att lyssna

Och jag kan inte låta bli att le