November
kommer kramandes
bedövar oss likt ett
knytnävsslag
Det klämmer om oss
som en capotasto
om en gitarrhals
där tonarten ändras

November
är en annan tonart
än oktober
Dom löv som färgade
trädkronorna likt en brand
har nu fallit till marken
och ligger där likt dunbolster

I detta lövskikt sover sommaren
Alla djur
Allt liv
All glädje
All närhet
med jordens ursprung

Tidigt på morgonen
innan solen gått upp
När just bara den första
gnuttan solljusstrimma
ilar in i diset
över myrar och ängar
gölar
sjöar
vikar
kan närheten till Gud
mitt i november
kännas så påtaglig

Och när sen storlomens
vemodiga rop hörs ut
i oändligheten
där man står
inhöljd i ett sjöflor av dis
morgondis

och inget annat syns
än ett vitt ljus
och i mitt öra
storlomens svårmodiga
ropande
Då går jag ner på knä
och beder
För då vet jag
med säkerhet att
Herrens nåd är
var morgon ny