jag minns just denna höstens färglöshet
det hopplösa som vaggat in mig
den sorg jag skulle möta
som jag trodde skulle kväva mig
då var du min regnbåge
en hamn, en fristad, en ändlös källa till glädje
du gav mig mer kärlek
än jag någonsin unnat mig själv att få
du fick mig att skratta när tårarna brände
du lyssnade på hopplösa ord i repetition
när skuggan omslöt mig
och smärtan var enorm
då var du min sol
en famn, en värme, en ovärdelig hand att hålla i
oändligt tacksam för dig
du har alltid definierat riktig vänskap
pantera var det namnet du gav dig själv
i vår barndoms fantasifulla äventyr, och hela mitt liv
har du varit, är och kommer alltid att förbli
syster stjärnklart vacker fantasi