ännu hörs skörhets ljud
av pappersarkets melodi
ännu hörs det i vinden
en stilla sång om längtans
ordlös och näst ohörbar
men ändå så vacker att örat
fäller inre tårar

ännu hörs skörhets ljud
av pappersark mot pappersark
en sång som spelas
för de vandrande
för ökenhettans folk
vandring över slätterna
utan skor och kartan är förlagd

jag viker ännu papperssvalor
för den längtandes
tårar
jag viker ännu papperssvalor
för den vandrandes spår
vinden tar dem med sig
i sin dans i afton
jag sänder dem med kärleks tecken
fram till just din morgon