Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

låta sig fallas


ett slag för många
mot fingrarna
fastklamrade vid kanten

och jag sjönk

handlöst

in i mitt bottenlösa mörker


sjönk


tills jag

-förvånad-

bottnade


Fri vers av rebecca d VIP
Läst 524 gånger
Publicerad 2005-11-02 09:40



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Intressant bild, alla läsare tänker nog på olika saker då de läser denna text. Om att ge upp, falla.
2005-11-06

    ej medlem längre
När du nått din egen botten det är då som undret sker
2005-11-02

  Cinemiracle
Det här är egentligen ingen kritik på en utmärkt och berörande dikt. Bara ett tack för att du kan sätta ord på något som jag själv upplevt så starkt. Säkert av andra skäl, men med samma förvåning. Vill man, kan man kanske uttrycka det som att det finns en hand som fångar dig...
2005-11-02

  himlens hemlighet VIP
den här sprider hopp och glädje...att släppa efter och upptäcka att man bottnar...en underbar bild...tack för den!
2005-11-02

  Rachel Roth
att sjunka tills man bottnar....och att man faktiskt gör det!!! Härligt skrivet.Påminner mig om Dagmar Norell ( kristen mystiker, psykiater och keramiker,poet, författare) som avled för flera år sedan)...det var hennes råd till alla de som liksom hon led av ångest....att sjunka på det sättet....eller falla. Tack!
2005-11-02
  > Nästa text
< Föregående

rebecca d
rebecca d VIP