Den pojken.
I en obäddad säng.
Med lakanen virade runt kroppen.
Och sovmärken på kinderna.
Håret i en enda röra, som om han fått tuggummi i det under natten.
Och en för att vara ärlig, jävligt äcklig morgonandedräkt.

Den pojken.
Med sömntunga ögon och en arm slängd över ansiktet.
Ett litet leende som visar ett par lite sneda framtänder.
Och en hackig, torr, röst som gäspar:
- G...go…gomorron.

Den pojken.
Med ett morgonstånd tydligt synligt under lakanen.
Rodnande kinder och en ursäkt alldeles för snabbt framviskad.
En kyss som smakar beskt bröd.

Så underbart.
Jag vill aldrig kliva upp ur sängen.