Hon ser sig själv i spegeln.
Den tomma blicken möter
henne med hat.
Hatet mot sig själv
funderar på om det
var självmant.

Hennes tår nuddar
den bleka kinden
lika vit som molnen
på den ljusa himlen.
Hon dunkar sitt
huvud mot spegeln.
Tills glaset går sönder
och kvar finns det inget.


En bakrund lika mörk som kol.
Lungorna skriker efter
luften som drunknat i en våg.
Hon vill ta sig till en plats
som inte existerar.
Blodet passerar sagornas bok
när hon samtidigt funderar.
Men raderna försvinner
och endast pappret finns kvar.
Hon är lika tom som boken
utan titel utan svar.

vem ska fylla bladen?
och vad ska det stå?
Hon känner dödens längtan
som vill fylla hennes hål.