Nästa dag sov prinsen till klockan tolv, och hade då bara ytterst vaga minnen av vad som förevarit under natten.Han kände sig klar och relativt upprymd, och önskade nu delge Daniela några sanningens ord.Det här var inte första gången han hade blivit nergjord och tillplattad, men kanske den sista.Hon skulle få veta ett och annat.
Daniela dök upp i dörröppningen som en vacker förtrollad älva, och med ett kärvänligt leende på läpparna, men prinsen lät sig icke imponeras.
- Kära Daniela.Jag borde egentligen ta dig i upptuktelse!Jag minns ej riktigt vad som hände inatt, men jag uppfattar ditt hela uppträdande som en skymf! Detta äro desto mera problematiskt, efter att jag ju har starka känslor för dig och önskar att det skall gå oss bra! Jag blev tillintetgjord, och sedan kunde jag inte sova på hela natten.Skyll ej på din relativa ungdom och naivitet, du äger nog mer försåt än så! Låt därmed denna sak vara ur världen.
- Jamen....du var ju inte riktigt klok igår tyckte jag.Det gick inte att få ett vettigt ord ur dig, du såg monster överallt sadu...
- Hörnu, denna iakttagelse må vara riktig, men minns att det var du som inledde mig i detta, genom att påpeka att dina döda släktingar går igen....jag tog det på allvar, och när jag sedan fick dom här.....synillusionerna...så var det som att du hade trampat på mig, värre än en häxa....men för guds skull låt det där vara glömt nu.Jag har blivit psykiskt sjuk av eran närhet, förlåt mig!Allt är egentligen Cordelias fel.
- Jaaa....det är det nog.Kom till mig....
Så gick han fram, och hon kysste honom ivrigt, det var läkedomens kyssar, och glömskans, och han blev behagligt överens med henne i en hast.Det var nu som att hennes åtrå och välvilja var större och mer betydelsefull, än alla hans ord och språksamheter, och det blev en kärleksstund som satte effektivt stopp för alla meningsskiljaktigheter.....

- Åh kära Daniela, sa han mjukt, det har varit svårt för dig.Jag kan förstå att du hyser motvilja inför mig och mina olater.Men jag hade faktiskt tänkt få mig lite lugn och ro härute på landet.Och älskling, hur går det med pengarna vi talte om.Jag har skulder inne istan som måste regleras, och det ganska omgående.Du lever ett lättsinnigt liv men det kan inte jag göra, åtminstone inte hela tiden.
- Ska du börja nu igen....?
- Nej förlåt.Låt oss icke förstöra detta nu.Har Cordelia hört av sig idag?Jag har ett och annat att säga henne förstår du..
- Jo hon ringde och skrek att hon skulle döda dig på fläcken.Och förmodligen mig också...'
- Hahaha....jaa, hon förnekar sig icke! Nej jag vill verkligen icke se henne mer.
Jag undrar bara hur hon styrde om med min bostad, om den är såld, eller om jag fortfarande har någonstans att bo.Förlåt mig men härute skulle jag bli galen efter en tid.Eller också är jag psykiskt sjuk och ingen bot finns mer....
- Nämen....ååå...min käre prins.Är det så svårt? Jag önskar att jag kunde hjälpa dig, att min hänförelse och kärlek kunde leda till bot...
- Jomen det gör den! Det gör den verkligen, jag känner mig redan bättre och jag kan till och med överse med dina undomens nycker och olater.Men ta fram din bokföring nu så ska vi gå igenom ett och annat medan tid är.

Så bar det sig att de ljuva tu satt hela eftermiddagen och räknade på hur de skulle klara sig i framtiden.Daniela hade en liten summa kvar, men den skulle inte räcka mer än till nödvändigt underhåll och elektrisk ström härute under en tid.
- Men vad ÄR det här, skrek han.Hur kan du göra av med sådana summor på kort tid? Och alla kvitton från varuhus och liknande, jag visste inte att du var en sån där shopping-människa, det här är ju förfärligt! Och vad är det här.....hotell Ritz....en hel bunt med kvitton, du har tydligen extravaganta vanor ibland!
- Jamen det är slut med det nu.
- Jaja, det får vi verkligen hoppas, jag trodde att du var en ärbar och ordentlig människa och inte en levande pajas, och din dyra bil, vem och vad ska betala den? Förlåt mig, men din omdömeslöshet är häpnadsväckande.Jag skulle ingenting säga om jag inte visste att dina föräldrar voro sparsamma och anständiga, men det här går för långt, vet du.
- Jaha...?
- Jaja, vi får dra ett streck här.Vi får skaffa arbete som alla andra.Det finns inga alternativ längre.Vad har du för utbildning?
Daniela svarade med en stor gäspning, vad tröttsam han var den här karln ibland, och vilka träliga föreläsningar han kunde dra.Det var som att han förminskade sig själv, en prins ska ju inte bete sig så! Det skulle ju vara en hjälte som förpassade alla bekymmer och problem till en avlägsen plats, och kunde trolla fram det ljuva och vackra i livet.....

......nåväl Daniela.Jag kom inte hit för att uppfostra dig, eller leda in dig på rätt bana.Jag är här därför att jag åtrår dig och icke kunna leva dig förutan.Så låt oss nu glömma allt det här, vi kanske kan dö tillsammans som de hjältar vi är, när vi nu äntligen kunnat njuta kärlekens frukter...hahaha....jaa, det må jag säga, det här är ju egentligen ganska komiskt.Nå, jag hoppas nu först och främst på en lugn natt, mina beråd vet ju inga gränser, jag önskar att jag hade en rådgivare, men jag litar fortfarande på min egen, i och för sig, gränslösa, erfarenhet.Det är tur att du träffade mig, innan allt gick överstyr!Lita på mig, så ska vi styra allt till det bästa.
- Ja min prins.Å, så klok ni är och så vackert ni talar!
Prinsen skrattade högt, hon var för rolig när hon gick på....