Minnen, skuggor av det förflutna, överrumplar mig fort.
Slår efter skuggorna, för varje fel jag gjort.
Undrar över frågor som aldrig kommer bli besvarade.
Försöker resonera förnuftigt, med minnen jag bortförklarade.
När jag tänker tillbaka hur saker och ting var.
Försöker jag pressa in; "Det var inte konstigt" i försvar.
Frågorna fanns redan i mitt huvud, men rädslan höll dem i schack.
Hur uppfattade de mig, när jag gav efter och idealet sprack?
Finns ingen upprättelse, bara en påminnelse, detaljrikt som ett kort.
Varför ens bry sig, när allt är förbi, och gjort är gjort?
Skuggorna lämnar mig inte, de överrumplar mig igen lika fort.

Skriven 2006-07-26 | Kristian Lind © 1999-2010