Jag älskar allt du får mig att säga och göra.
Jag hatar allt du får mig att kränka och förstöra.
Du är den kärlek som sätter mig helt fri.
Densamma känsla, jag vill att du ska förbli.
Du får mig att le och får andra ha kul och skratta.
Du får mig att flippa ur och förstöra utan att fatta.
Men, du är den som förvandlar mig till ett monster.
Minnen du får att falla i glömska, är dina konster.
Du förblir fri från följderna som sker genom mig.
Jag hatar allt som är du, men varför älskar jag dig?

Skriven ‎2010-01-14 | Kristian Lind © 1999-2010