Smärtfulla minnen, är mina kval,
ett sorl av ekon, ifrån minnenas sal.
Jag vill, men kan inte fly!
Ett crescendo av ångest, slår undan benen, som sly.
En kall våg av fruktan, löper längs min ryggrad,
krossar armarna, som torkade rosenblad.
Försvarslös och obeväpnad konfronteras jag,
med minnen, smärtsamma som knytnävsslag.
Paniken accelererar i takt med mina hjärtslag,
smärtsamt, drar jag efter mina andetag.
Hela min varelse söker efter en väg ut,
men jokrarna i min giv, har tagit slut.
Allt jag kan göra, är att tvingas se på,
när ekon av minnen spelar ut, min väl gömda vrå.

Skriven ‎2006-12-14 | Kristian Lind © 1999-2010