Gråluft, vinterstilla november. Hon lät dagen stanna mot kinden, för att lugna sinnena en sekund, eller en evighet, där smälte snöflingan.

Allt handlar om liv och död till slut, gör det inte det?

Den tunga magen, hon lät händerna stödja den under jackan. Vi bor där, du och jag . Snart gäller det.

Bakom ryggen drar iskylan, gråten bryter och allt är blodiga bäcken och slamsor. Förlossningstänger. Hon tvingar rädslan att vända.

Vaddtäcken, rosa kinder och diande mun. Mantra, mantra ; Styrk dig , sträck på ryggen bli, våga dig kvinna.  Liv eller död.

Det hårda bältet snördes hårdare om, brännade ilningar tvingade ryggslutet, nu och hon focuserade blicken ;
I snön.