Det sitter en liten flicka på en pall
Håret är tovigt
Klänningen är sliten och lortig
En tå sticker ut genom ena strumpan
Hon ser sorgsen ut där hon sitter
Mamman är där men ändå inte
Pappan är inte närvarande

Det enda den lilla flickan längtar efter
Är att bli sedd
Kramad
Kammad

Idag kramar jag gärna andra
Idag ser jag mina medmänniskor
Ibland blir jag påmind
Om tiden som liten flicka
Då kan jag bli sorgsen för en stund
Men jag samlar mod och vågar gå vidare
Idag kan jag glädja mig för det jag har