kölden ur en frusen knopp
bitande i bister morgon
kölden genom rummet går
lämnar spår i gistna golv

frosten mot en ruta
kysste sommaren adjö en stund
längtar genom snåren
bortanför den köldklädda dagen

natten var en frusen väg
svarta små kristaller
fångade i drömmar
där stod jag med längtan
som en droppe regn
så skör så stark

mot hjärtats kind
en vind i mina segel
en solkysst morgonstund
är du jag önskar
du stod när mig nu

när natten åter
känns likt en köld
mot kinden